Låt barnen springa fritt!

Oavsett hur gammal jag blir kommer jag aldrig att glömma känsla av sommaren…

Det är nästan så att känslan är fast i kroppen. Känslan av att bära lätta skor.  Höra vågornaguppa från en bergshäll. Vi tillbringade flera timmar utomhus när jag var liten, byggde dammar och plockade blommor. Det luktade våtmark i mina händer och alla mina fickor hade en liten sandreservoar.

Jag ringde aldrig hem. Jag sa aldrig var jag var. Jag åt puffris med mer socker än mjölk och kom hem till en väntades mamma. Hade det varit idag skulle vi troligen ha pratat med varandra minst tre gånger innan jag äntligen kom hem. 1989 kunde jag komma ihåg att ringa från fasta telefoner om vi kom bort någonstans. Men troligtvis gjorde jag inte det ändå.

Kontrollgeneration är kommen.

Jag tror inte att det är farligare att vara ett barn idag, jämfört med när jag växte upp på 80-talet. Det hände grymma saker då också. Den stora skillnaden är att vi har mer kontrollbehov. Vi är vana vid att veta var alla är hela tiden. Vi har sällan fasta planer, utan skickar ett sms eller ringer flera gånger under dagen. Vi vill veta allt alltid och vi lyckas inte släppa taget. Men är det inte vad vi som föräldrar måste göra? Är inte vår uppgift att ge ungarna vingar och lära dem att flyga? Ska vi inte göra allt vi kan för att de ska släppa taget om oss ​​och leva sina egna liv fyllda med säkerhet och förtroende för att vi fortfarande är här om de behöver oss?

Jag gillar att ha kontroll, dock… den krypande känslan av att inte veta var mina barn är svider som knivar i magen. Att gå på gatan och inte veta var mina älskade barn befinner sig..  Jag hör mitt interna samtal och hur andningshastigheten ökar allteftersom pulsen ökar. Det är viktigt för mig att kunna ringa dem. Osäkerheten kan ersättas med säkerhet genom att använda en liten knapptryckning – en telefon! Att de kan ringa mig om de är rädda. Att vi kan undvika oron. Det måste väl ändå vara ok?

Ge barndomsminnen värde.

Livet är en övning i att inte veta allt. En övning att ge efter. Låt möjligheten att hålla kontakten vara där, men utan allt detandra som följer med en vanlig telefon. Ta tillbaka leken! Ge barnen friheten att få minnas naturen och leken från deras barndom. Låt första turen med lätta sommarskor skapa starka minnen, starkare än vad en skärm någonsin kan göra. Låt tekniken bli en del av livet, men inte dominera den! Våra barn kommer bära med sig sina barndomsminnen för resten av sina liv och det är vi som måste se till att de är värda att bära med sig.

Jag kan inte säga vad som är rätt för dig eller dina barn. Jag vet inte var du bor eller vad du tror på. Men jag vet att ett litet barn förtjänar både frihet och trygghet. Samtidigt. Även om det känns sekundärt.. låt barnen springa fritt!