Att bilda vänskap är viktigt för barn. Men hur mycket hjälp behöver de?

Interaktion och vänskap med andra barn är bland de viktigaste pelarna i ett barns liv. Som föräldrar finns det flera saker vi kan göra, eller inte göra, för att stimulera och hjälpa våra barn att bilda viktiga relationer. 

Vänskap är en viktig del av barns sociala och känslomässiga utveckling. De lär sig mycket av att utveckla sina egna vänskaper, men de behöver också vägledning, uppmuntran och stöd.

Utvecklar identitet

Barn går igenom flera stadier av vänskap, men oavsett ålder är vänskap bra för barns utveckling. Genom vänskap lär sig barn mer om sig själva och det är positivt för utvecklingen av den egna identiteten. Vänskap bidrar också till att utveckla social kompetens. De känner sig trygga med att ha någon att prata med om svåra saker och någon som kan stötta dem. Denna trygghet har visat sig ha en positiv effekt på barnets psykiska och fysiska hälsa ända in i vuxen ålder.

För vissa barn är det lätt att få vänner och något som kommer väldigt naturligt. De är utåtriktade och trivs med många – och får lätt uppmärksamhet från andra barn. Men så är det inte för alla. Vissa tycker att vänskapen är komplicerad och svår.

Lär dig att argumentera

För de flesta är barndomens vänskap full av upp- och nedgångar. Ibland håller inte vänskapen, det blir bråk och många kommer att få några smällar som kan gå utöver självförtroendet.

Samtidigt som föräldrar ska finnas där och stötta när det inte går som önskat och prata med barnet om vad som kunde ha gjorts annorlunda är det viktigt att barn lär sig att klara av svåra situationer, bråk och meningsskiljaktigheter med sina kompisar själva. De måste också få stå på egna ben och ges möjlighet att hantera dessa känslor.

Guida – fördöm inte

Vissa barn tar mer plats och vi föräldrar har lätt för att bli riddare för våra egna barns räkning när våra barn hamnar i konflikter och vänskaper går snett.

  • Vi måste vägleda, men inte fördöma. Det är väldigt lätt att döma dem hårt och tycka att de borde ha lärt sig dessa saker. Med vår hjälp kommer de dit. Men hur långt ska man engagera sig? Det handlar mycket om att underlätta och vara nära. Vi måste prata med barnet privat efter att det har blivit en konflikt och lära dem hur man förhandlar, säger psykologen Hedvig Montgomery till podcasten Foreldrekoden.

Vilka våra barn väljer som sina vänner kan ofta överraska föräldrar, men vi måste ha respekt för den väg de väljer och den personlighet de visar. Vi måste ge dem handlingsutrymme och möjligheter.

Barn är nybörjare

Vid 9-10 års ålder finns en social snedvridning, där de går från att vara lekkamrater till kompisar. Det här handlar om att hitta någon de kan stå med och att de själva väljer sina vänner – ett slags alliansbygge.

  • Dessa är helt nybörjare, och det är ofta här de kommer att gå fel. Här måste föräldrar komma in med sina erfarenheter och kunskaper. Man måste lära sig att ta hand om alla, även de som inte är med i alliansen.

I den här åldern är det mer traumatiskt att hållas utanför.

  • De vet inte hur de ska inkludera andra. Alliansens sötma och känslan av att vara utvald och exklusiv kan få barn att välja fel, säger Montgomery.

Grundläggande färdigheter

Det finns sex viktiga känslomässiga (emotionella), beteendemässiga och intellektuella (kognitiva) färdigheter som ligger till grund för när barn bemästrar harmonisk interaktion med kamrater:

  • Förmågan att vara uppmärksam
  • Reglera känslor
  • Impulser
  • Imitera andras handlingar
  • Förstå sambandet mellan orsak och verkan
  • Har språkkunskaper

Att vara med vuxna eller tålmodiga syskon kan till viss del kompensera för kompetensbrister. Bland kamrater kan barn som är försenade i dessa färdigheter tycka att det är mindre roligt att vara med andra barn. De kan avvisas, isoleras, förbjudas och bli ensamma. Därför är det mer utmanande för vissa barn att skapa goda relationer med andra barn än vad det är för de flesta.

Berört ämne

Vi föräldrar gör vårt bästa för att göra det enkelt för sina barn att få vänner. Det är väldigt grundläggande och i Sverige är föräldrar väldigt självuppoffrande och villiga att köra sina barn till vänner. De vuxna vet hur viktiga vänner är i livet och de vill att barn ska etablera vänskap.

På samma sätt blir föräldrar sårade när de förstår att deras barn inte har vänner eller lika lätt som andra barn får vänner. Forskning visar dock att i stort sett alla barn har kompisar när de börjar skolan. En anledning är att 95 % av årskullarna går på dagis året innan det börjar. Det är vanligt att barn säger att de har vänner, men de behöver inte vara gemensamma vänner.

Vänskapstryck och Corona-åtgärder

Psykologen och familjeterapeuten Montgomery menar att både föräldrar och barn idag lider av en press av vänner, där vänskap till och med är mätbar.

– Sociala medier har bidragit till att sudda ut skillnaderna mellan nära vänner och bekanta, säger hon. Hon menar också att begreppet vänskap har förändrats de senaste två åren.

– Coronaåtgärderna har gjort något åt ​​hur vi interagerar, där barn också har flyttat mycket av sitt sociala liv till skärmar och datorer. Vi som föräldrar har också träffat färre än vanligt, och vänskapen har blivit mer dold än förr. För barnen har vänskapen varit mer kontrollerad: Vilken grupp de har varit i har betytt mer än vem de egentligen gillar att leka med. 

I en social miljö med andra tränar du mekanismer du kommer att behöva senare i livet. Därför betyder vänskap mycket – både individuellt och i grupp. De barn som känner att de mår bra i grupp, skyddas ofta från problem senare. Föräldrar och vuxnas uppgifter är att uppnå de goda miljöerna där barn kan vara tillsammans, men inte fastna när det uppstår konflikter. Och ju yngre barn är, desto mer hjälp behöver de för att få detta.

Många föräldrars rädsla är att deras barn inte ska få vänner. Det här är ett smärtsamt ämne, men när är det verkligen ett verkligt problem?

– Jag tror att många vuxna minns tillbaka till tiden de var barn: Att inte ha någon att vara med på skolgården. De är rädda att deras egna barn ska få exakt samma känsla. Även om den känslan är en del av de flesta barns normala utveckling.

Föräldrars rädsla för ensamhet kan sätta extra press på sina barn.

– Att säga saker som: “Ska du inte bjuda hem några vänner?” kan få barn att känna sig ännu mer misslyckade, även om det är välmenande, tror Montgomery.

Källor: Bufdir, FPK (Forum för psykologer i kommunen), Foreldrekoden (Aftenposten).