Vem ansvarar för att skydda våra barn online?

Varför överbeskyddar vi dem i verkligheten men lämnar dem oskyddade online?

Varje bra säljpitch börjar med ett problem. Här är vår: Unga människors liv online står allt oftare i konflikt med deras utvecklingsbehov, och föräldrar famlar i ett osynligt landskap med konsekvenser i den verkliga världen.

Vi oroar oss ofta över våra barns säkerhet i den verkliga världen - att gå över gatan, ha cykelhjälm på sig eller håller utegångstider. Men online? Vi ger dem smarttelefoner med obegränsad tillgång till plattformar som är designade för att kapa deras uppmärksamhet och känslor. Hur uppstod den här obalansen – och vad kan vi göra åt det? Låt oss titta närmre.

Det sociala casinot

Sociala medier är uppbyggda kring jaget. Gillningar, delningar, streaks – det är en ständig marknadsföringsloop om mig. Gränsen mellan person och personlig varumärkesbild suddas ut.

Unga människor sätter sig själva i rampljuset i ett socialt spel med höga insatser, där omdömet är snabbt och status betyder allt. Som Facebook’s tidigare president, Sean Parker erkände en gång, var plattformen medvetet designad för att utnyttja mänsklig sårbarhet. Dessa dopaminloopar är särskild skadliga för barn i puberteten.

Vi vet vad vi vill att våra barn ska göra: leka, växa, utforska. Men medan vi lär dem värderingar, möts de av ett ständigt flöde av aviseringar och notiser som drar dem i motsatt riktning, splittrar deras uppmärksamhet och omformar deras hjärnor. Psykologen Jonathan Haidth förklarar hur sociala medier tränas oss att göra snabba offentliga omdömen utan större hänsyn till mänskligheten hos dem vi kritiserar. Det är ett system som bygger på individualism. Men vad är motgiftet?

Den heliga motvikten

Andlighet - religiös eller inte – erbjuder en helt annan modell. Medan sociala medier uppmuntrar fokus på sig själv, främjar andliga och gemenskapsbaserade traditioner en känsla av tillhörighet.

Sociologen Émile Durkheim menade att samhället fungerar bäst när vi skapar plats för det heliga – gemensamma ritualer, syfte och värderingar som förenar människor.3

Det handlar inte om religion i sig – det kan lika gärna vara fotbollssupportrar som sjunger tillsammans. Det viktiga är vad sådana gemensamma upplevelser gör med oss: de ger oss ett ögonblick av samhörighet, vi känner oss sedda av varandra och bygger upp tillit. Som Haidt nämner, med stöd av psykologen David DeSteno, gör gemensamma rörelser att vi litar mer på varandra och känner oss som en enhet.

Våra digitala liv är däremot raka motsatsen – de är splittrade, opersonliga och ofta ensamma. Ingen algoritm kan ersätta den gemenskap och närvaro som uppstår i verkliga livet.

Varför det är svårt att sluta

När skärmtid blir normen är det svårt att bryta sig ur. Som föräldrar, vill vi att våra barn ska vara omtyckta, inkluderade och “normala”. Under lång tid, var att ge dem en smarttelefon det enda sättet att se till att dem hänger med, även om vi visste att den inte är skapad med deras välmående i fokus.

Det här är ett klassiskt exempel på ett kollektivt dilemma: något som känns bra för en enskild person (som att ge sitt barn en mobil så att de inte känner sig utanför) men kan bli skadligt när alla gör likadant. Till exempel kan det verka smidigt att köra bil ensam – tills alla gör det, och vägarna blir fulla av köer.

Fyra vägar framåt (enligt Haidt)

Kollektiva dilemman kräver kollektiva svar. Haidt beskriver fyra huvudsakliga strategier:

1. Frivilligt samarbete

Stöd från andra gör det lättare att fatta modiga beslut. Rörelsen Smartphone-Free Childhood i Storbritannien är ett bra exempel – som stärker föräldrar som vill skjuta upp barns smartphoneanvändning genom gemensamma överenskommelser, skolbaserade löften och praktiska verktyg.

2. Sociala normer och moraler

Hur vi pratar spelar roll. Att lyfta fram “digitalt beroende” eller tech företags manipulation är inte dömande - det handlar om att visa att överexponering är ett samhällsproblem, inte ett personligt misslyckande. Den här förändringen i hur vi ser på saken kan hjälpa hela grupper att ändra sitt beteende.

3. Tekniska lösningar

Nya problem kräver nya verktyg. Enheter som HMD Fusion X1 erbjuder familjer en annorlunda start punkt: byggd för kommunikation, säkerhet, och självständighet, men utan den rubbade algoritmen av sociala medier och internet, som annars lämnar föräldrar i ovisshet. Det är en mobil som respekterar barndomen, istället för att störa den.

4. Lagar och regler

Frivilliga val är viktiga, men lagar skapar ramar som skyddar alla. Den huvudsakliga lagen som reglerar barns liv online i USA idag, COPPA, kommer från 1998. Det är en lösning från modem-eran på ett problem i TikTok-eran. Vi behöver uppdaterad lagstiftning som sätter meningsfulla standarder i den digitala världen.

Avslutande tankar: Var trägårdsmästaren

Att hitta balans i det digitala är svårt för vuxna, än svårare för hela familjer. Utan genomtänkta verktyg och stöd från omgivningen lämnas föräldrar att improvisera, fast mellan att skydda sina barn och hjälpa dem att känna tillhörighet.

Här är en sista tanke från utvecklingspsykologen Alison Gopnik, som jämför två sätt att vara förälder:

Snickaren, som formar barnet med precision
Trädgårdsmästaren, som skapar förutsättningar för att barnet ska kunna växa

"Vårt jobb är inte att forma våra barns sinnen, utan att låta dem utforska. Vi kan inte få barn att lära sig – men vi kan ge dem möjligheten att göra det."

Vi behöver inte kontrollera varje del av deras digitala liv, men vi behöver så rätt frön. Låt oss skapa miljöer och välja verktyg som hjälper dem att växa sig starka, trygga och hela.

Källor

Franck, T. (9 November, 2017). Facebook medgrundare Sean Parker kritiserar företaget och säger att det skapades för att utnyttja människans sårbarhet. CNBC. Hämtad från https://www.cnbc.com/2017/11/09/facebooks-sean-parker-on-social-media.html
Durkheim, E. (1912). The Elementary Forms of Religious Life. (Översatt av Karen E. Fields, 1995). New York: Free Press.
Haidt, J. (2024). The Anxious Generation: How the Great Rewiring of Childhood Is Causing an Epidemic of Mental Illness. Penguin Press.
Children’s Online Privacy Protection Act (COPPA), 15 U.S.C. §§ 6501–6506 (1998). Federal Trade Commission. Hämtad från https://www.ftc.gov/legal-library/browse/rules/childrens-online-privacy-protection-rule-coppa
Gopnik, A. (2016). The Gardener and the Carpenter: What the New Science of Child Development Tells Us About the Relationship Between Parents and Children. Farrar, Straus och Giroux.