Hur pratar man med barn om överväldigande tankar och känslor?

Hur kan vi prata med barnen om svåra känslor, om deras rädslor och deras tankar om skrämmande händelser?

Prata om rädsla

Det kan finnas både inre och yttre faktorer som påverkar vad barnen upplever som övermäktigt, jobbigt och skrämmande. Oavsett så är det viktigt att prata med dem om deras tankar och känslor, och ta detta på allvar. Precis som det är för oss vuxna; en del är rädda för att flyga, andra är livrädda för spindlar, många känner stor rädsla för att prata i stora sammankomster och en del känner mycket rädsla och jobbiga känslor efter att ha läst dagens tidning om olika händelser i världen.

Genom att prata med barnen om deras tankar och känslor, om det läskiga och om rädslan, visa förståelse för att det är verkligt för dem, korrigera och redigera med dem och anpassa språket och informationen till barnets mognad, kan man hjälpa barnen att sätta in det läskiga de upplever i ett sammanhang – vilket ger en bättre förståelse för dem. Detta ger trygghet för barnen – en trygghet för det är väldigt viktigt att vi vuxna hjälper dem.

Kom ihåg att målet är att förstå och minska starka känslor, inte att tillfoga dem. Barn och unga kan vara mer osäkra än vanligt och du kan behöva vara medveten och närvarande.

Inlägget fortsätter under bilden

Hälsosam eller ohälsosam rädsla?

Vissa typer av rädsla och ångest är helt normala och nödvändiga. Man ska vara rädd för att gå mitt på motorvägen bland många bilar, och man ska vara rädd för att stöta på ett jagande lejon i det öppna landskapet. Den biologiskt inneboende rädslan är en nödvändig överlevnadsmekanism, men rädsla kan också leda till fientlighet och misstänksamhet. Idealet om acceptans, öppenhet och generositet försvinner.

Om rädslan slår rot kan det leda till problem för barnet och omgivningen, där onda misstankar och misstänksamhet leder till att människor agerar på ett sätt som inte är normalt. Ett fredsälskande samhälle kan plötsligt förvandlas till en fientlig plats om rädsla blir en del av kulturen och massorna.

Enligt den brittiske filosofen Thomas Hobbes kan även godhjärtade handlingar drivas av rädsla – och då ofta en grundläggande rädsla för att dö.

Den mörka sidan av rädsla

Joseph LeDoux, specialist inom neurovetenskap, menar att människor som inte var utrustade med starka rädsloreaktioner från tidig ålder inte skulle överleva tillräckligt länge för att utveckla mer abstrakta och avancerade former av tänkande. Rädsla utlöser en omedelbar och otänkande reaktion på upplevda hot. Genom att spela på rädsla kan du få folk att reagera utan att ägna sig åt för mycket kritiskt och undersökande tänkande. På så sätt kan man få kontroll över människor. Hälsomässigt är rädsla inte heller bra, eftersom den skapar stress, inre oro, högt blodtryck och försvagat immunförsvar.

Så hur hanterar vi rädsla i vardagen? Särskilt när stora händelser inträffar i världen sätts också individen under press – även barnen, som i mindre utsträckning har mekanismer för att hantera det. Vad ska man tänka på vad som händer? Hur rädd ska man vara? Vad ska man göra och hur kan man bidra?

Var öppen och ärlig

Inför svåra ämnen är det viktigt att inte lämna barn och unga till sin egen fantasi. Att undvika vissa frågor eller ge otillräckliga svar kan leda till onödig oro och förvirring. Vuxna ska skapa ett tryggt klimat där barn och unga kan ställa frågor och uttrycka sina tankar och känslor. Vuxna ska svara ärligt och direkt på alla frågor, självklart måste svaret och informationen anpassas efter barnets mognadsnivå – det är helt nödvändigt. En 7-åring och en 11-åring har väldigt olika kognitiva bearbetningsnivåer – och behöver därför olika typer av svar och information de kan bearbeta. Och det är det som gör det svårt – här måste vi vuxna titta på och anpassa vår kommunikation efter det.

Det kan också vara skönt att vara öppen med att man inte har alla svar. Men en sak är säker: Om du pratar om den rädsla samt de tankar och känslor du har så är chansen stor att du lättare kan kontrollera den.

9 tips

Utbildningsdirektoratet i Norge har tagit fram riktlinjer för att prata med barn om deras tankar och känslor samt rädsla, särskilt i samband med stora incidenter som får stor uppmärksamhet i media:

Spår

Ställ öppna frågor som kan hjälpa barn och ungas intressen, tankar och känslor att leda samtalet. Ex: Vad tycker du om det du har hört/sett? Är det något du undrar över? Hur mår du just nu? Hur har det varit för dig att prata om detta?

Lyssna

Försök förstå hur barn och unga upplever situationen. Hjälp dem att ta initiativ och hitta rätt ord utan att kontrollera vad som sägs. Alla vill inte prata om svåra ämnen och det är viktigt att respektera det.

Var direkt och tydlig

Använd enkla ord för att förmedla tydlig information och svar med fakta. Kom ihåg att barn i läsåldern kan få en stor mängd information. Tillhandahåll saklig information för att förhindra spekulation. Anpassa ditt eget språkbruk till barns och ungas utvecklingsnivå.

Erkänn att du inte har alla svar

Svåra ämnen är komplexa och omfattande. Du kanske har frågor som du inte vet svaret på. Då är det viktigt att vara ärlig och säga att du inte vet.

Skapa trygghet

Tala lugnt och se till att barn och unga känner att de kan lita på dig. Var medveten om dina egna känslomässiga och fysiska reaktioner. Barn och unga styrs av andras reaktioner. Fundera på när och var du pratar om ämnet. När du pratar med små barn, sätt dig ner eller sätt dig på huk så att du når ögonhöjd.

Inlägget fortsätter under bilden

Var öppen för olika känslor

Barn och unga har olika reaktioner på samma händelser. Det varierar med ålder, tidigare erfarenheter, kulturell bakgrund och flera andra faktorer. Det finns inga felaktiga eller korrekta reaktioner förknippade med rädsla och ångest. Var beredd på oväntade reaktioner. Kom ihåg att målet är att förstå och dämpa starka känslor, inte att tillfoga dem. Barn och unga kan vara mer osäkra än vanligt och du kan behöva vara medveten och närvarande.

Hitta en balans mellan att vara konkret och känslig

Ge barn och unga så exakt information som möjligt – anpassad efter deras mognadsnivå. Var lyhörd och anpassa informationen till barn- och ungdomsgruppen. Det är viktigt att du funderar över hur mycket tid du lägger på detta, och att det finns plats för en vanlig vardag också.

Avsluta samtalet på ett positivt sätt

Avsluta med ett positivt budskap och betona att allvarliga incidenter inträffar mycket sällan – och mycket mer sällan än de goda sakerna som händer i livet. Betona hopp och enhet. Det är viktigt att skapa trygghet genom att säga att många åtgärder redan har vidtagits för att förhindra allvarliga incidenter.

Sociala media

På sociala medier som TikTok, Youtube och Instagram kan barn och unga se våldsamma bilder och filmer. Prata med dem om vad de ser och betona att allt de ser inte nödvändigtvis är sant.

Källor: Webbpsykologen och Utbildningsdirektoratet 

Läs om Xplora här