En fantastisk julsaga: Julskogens hemlighet
Julens mysigaste godnattsaga – julskogens hemlighet av Xplora
Det knastrar under Ellis vinterstövlar när hon och Alf tar sig fram genom den snöiga skogen. Skogen har tystnat i väntan på julafton. Den mörka himlen är fylld av ett myller av stjärnor som glimrar och blinkar som dekorationer på ett julgran.
Alf, som inte är en riktig alv utan en valp, hoppar glatt runt Elli och sticker ibland ner nosen i snön. Ellis mamma hade skickat dem på en kvällspromenad, insvepta från topp till tå i varma kläder. Elli har på sig två par vantar, och även Alf har små stövlar på tassarna, eftersom frosten biter lika ivrigt på små hundtår som på barns.
Plötsligt börjar Alf skälla och rusar mot den mörka, snöiga skogen. Elli är förskräckt – tänk om hunden går vilse helt och hållet?
“Alf! Kom tillbaka genast!” ropar hon, men hunden verkar inte lyssna utan glatt springer utom synhåll. Elli tvekar och ser sig omkring. Det är något märkligt i den blåa, tysta natten.
Medan hon ropar efter Alf tar Elli djupare steg in i skogen. Snön på granträdens grenar öppnar sig framför henne som om de rörde sig av sig själva. Då hör Elli Alf skälla igen.
“Kom du hit?” funderar Elli när hon får syn på hunden. “Vad gör du -?”
Ellis mening avbryts när hon märker att Alf ivrigt viftar på svansen vid en liten brasa, runt vilken två rävar samlats. Elli blinkar när hon inser att rävarna rostar nötter vid elden.
“God kväll,” säger hon artigt, eftersom det känns som det enda rätta sättet att inleda en konversation med ett okänt rävpar.
“God kväll,” svarar rävarna, och Elli kan svära på att det vibrerar en leende känsla under deras långa morrhår. “Är du inte frusen? Kom och sätt dig vid elden.”
Elli tar ett tveksamt steg närmare.
“Vill du ha en nöt? Dessa borde vara klara snart,” frågar en av rävarna och nickar mot brasan.
“Nej tack,” andas hon. Alf skäller glatt och busar runt henne.
“Du ser förvirrad ut,” säger den andra räven, lutande sitt rödaktiga huvud. “Är du vilse?”
“Jag tror inte det,” svarar hon och kastar en snabb blick omkring. “Förlåt mig; jag har bara aldrig träffat en pratsam räv tidigare.”
Rävarna skrattar, deras raspiga och högtonade röster fyller den frostiga luften och ekar från de isiga stammarna hos närliggande träd.
“Kanske har du bara aldrig tänkt på att försöka,” föreslår en av rävarna och borstar sitt vackra svans. Och naturligtvis har den rätt, inser Elli. Hon har aldrig ens försökt.
“Är det här din hund?”
“Ja,” säger Elli och klappar Alf. “Hans namn är Alf.”
Rävarna utbyter en snabb blick. “Alf? Ett ovanligt namn för en valp. De alver vi känner till är lite annorlunda.”
“Åh?” Elli rynkar pannan. “Vilken sorts alver känner ni till då?”
“Oh, alla möjliga, många olika,” svarar rävarna i kör. “Skogsalver, trädgårdalver, några sura bastualver – alltid så allvarliga – och, naturligtvis, jultomtens alver.”
Ellis hjärta hoppar till. “Jultomtens alver? Känner ni… Jultomten?”
“Självklart,” säger räven och ler varmt. “Vem känner inte till Jultomten!”
Det är det mest otroliga Elli någonsin hört. “Kan ni introducera mig för Jultomten?”
Rävarna skrattar igen, och Alf skäller glatt. “Kanske,” säger den andra räven, “om vi först får njuta av våra nötter i frid.”
Elli sätter sig bredvid rävarna på den hårda snön och tar emot en nöt som erbjuds henne. De diskuterar den optimala rostningstemperaturen för nötter och tallkottar (Elli nickar med, vågar inte erkänna att hon aldrig smakat en tallkotte i sitt liv). Sedan, ganska oväntat, märker hon grenarna på de närliggande granträden som svajar.
“God kväll, alla.” Personen är en massiv björn, stor och lurvig, med ett försiktigt leende på sina svarta läppar. En skrikflykt smiter ur Ellis läppar. Björnen ser förvånat på henne. “Det luktar så gott här. Kan jag få några nötter också?”
Rävarna är oberörda och delar likgiltigt en nöt med björnen. Vid närmare granskning är skogens konung väldigt vänligt sinnad med sina runda ögon.
“Förlåt för att jag skrek,” ber Elli om ursäkt när hennes hjärtslag återgår till det normala.
“Inga problem, kära du,” säger björnen med en låg röst och sätter sig bredvid Elli. “Jag vaknade precis, och min päls är antagligen extra rufsig. Vem som helst skulle ha blivit rädd.”
När alla har fått nog av nötter och tallkottar tillkännager rävarna att tiden har kommit. De går alla tillsammans djupare in i skogen. Snart märker Elli att fler djur ansluter sig till gruppen: några igelkottar med små snöbollskantade taggar, en bäver som bär en ljuskrona, ekorrar och till och med en ensam vargvalp.
De når en glänta, en festlig plats smyckad med sockervadd och socker. I mitten sprakar en underbar, varm brasa, omgiven av djur som pratar, sjunger och dansar glatt under de snötyngda grenarna av en gran. Elli hakar på dansen, snurrar vilt och sprider ut sina armar.
“Här, här är det festligheter!” En varm, djup röst bär över gläntan, och alla djur vänder sig för att se Jultomten, precis lika lång, leende, skäggig och rund som de hade hört. Jultomten hälsar på varje djur individuellt, skakar tassar, tills han når Elli.
“Vad sägs om det! Är det inte Elli?” frågar Jultomten glad.
Elli är mållös. Jultomten böjer sig ner för att klappa Alf, som ivrigt slickar Jultomtens skrynkliga kind. Först då märker Elli den stora säcken som Jultomten har haft på ryggen.
De andra djuren märker det också och samlas nyfiket runt. Jultomten fångar deras blickar och skrattar, vilket får hans mage att skaka och skägget att darra.
Och så öppnar Jultomten den stora säcken och avslöjar en förtrollande gåva efter en annan, alla smyckade med vackra grangrenar och tallkottar. Ekorren får en randig halsduk så lång att den kan lindas åtta varv runt halsen. Bävern får vantar, fyra par i olika färger. Björnen får en fluga, som den glatt placerar på sin stumpiga svans. Vargungen får en liten bärbar radio som spelar bara de bästa julsångerna. Rävarna får blåbärscookies, påstått bakade av självaste Jultomten.
Elli ser förundrat på alla underbara gåvor, var och en skimrande i färgerna från norrskenet, för varje stor och liten skogsvarelse. Slutligen, när säcken nästan är tom, drar Jultomten fram en benbit till Alf, som tjuter av förtjusning.
“Du är en ganska annorlunda alv jämfört med vad jag är van vid,” skrattar Jultomten och klappar den lilla hunden.
Sedan vänder Jultomten sina glittrande ögon mot Elli. “Men nu, kära du, har jag en mycket speciell present till dig.”
“På riktigt?” utropar Elli, hennes ögon vidgas av förväntan. “Visste du att jag skulle vara här?”
“Jag har en fallenhet för att gissa sådana saker,” säger Jultomten med en glimt i ögat. Från en av de många fickorna i hans röda rock drar han fram en glasburk med virvlande, klart gröna och violett ljus. Det är den vackraste synen Elli någonsin skådat.
“Vad är det?” frågar hon när Jultomten räcker henne den strålande burken och lyser upp hela skogsgläntan.
“Det är norrskenet, kära du,” förklarar Jultomten och klappar Elli på huvudet. Hon beundrar ljuset som dansar inuti burken, längtansfullt efter att få bryta sig fri. “Skulle du, Elli, göra mig äran att öppna burken på julafton?”
Ljusen inne i burken börjar dansa ännu snabbare, verkar förstå samtalet. Elli öppnar försiktigt burken, håller andan. Ljusen bryter ut och stiger mot skyn som förbluffande fyrverkerier, smyckar den mörka vinterhimlen. Alla skogens varelser stannar upp för att betrakta i häpnad. Jultomten klappar i glädje.
“Nu börjar de verkliga festligheterna!” förkunnar Jultomten och ser sedan på Elli och Alf med värme. “Men jag har en känsla av att ni behövs någon annanstans. Vad sägs om att vi återvänder hem tillsammans?”
När de hittar en släde vid gläntans kant befinner sig Elli och Alf plötsligt svävande mot skyn, omgivna av norrskenets spektakel. Djuren nedanför vinkar adjö, och Elli skrattar glatt, håller Alf hårt i sina armar.
När de landar på den bekanta stigen fylls Ellis hjärta av lycka.
“Det här är den mest magiska upplevelsen jag någonsin haft,” viskar hon och sträcker ut handen för att skaka hand med Jultomten. Jultomten tar hennes hand, och de skakar hand ceremoniellt.
“Sådana är jularna,” säger Jultomten och ler. “Gå nu in; din familj väntar ivrigt på dig. Förresten, jag har en känsla av att det kanske finns en eller två överraskningar under julgranen.”
Elli rusar mot dörren. Och faktiskt, hela hennes familj, mormor, morfar och kusiner, är redan samlade, och under julgranen glöder en hög av fantastiska presenter i alla färger från norrskenet.
“Åh,” utropar Elli förundrat.
“Voff,” håller Alf med.
Allt är så förtrollande att leenden är det enda svaret. Någonstans i skogen, på en liten glänta, slår sig en grupp djur ner för att fira jul under de skimrande stjärnorna.
Slut
Läs gärna sagan om julskogens hemlighet för barnen innan sovdags
